Alltid på väg

På väg. Den här gången västerut igen. Rör mig rotlöst mellan platser samtidigt som jag försöker att stå still. Med målet att komma till en framtid. Samtidigt som jag försöker se till att saker ska kunna hända, måste jag ha tålamod och låta tiden gå. Samtidigt som allt liksom rör sig och nästan inget är förutsägbart måste jag känna tillit. Så jag försöker sitta still i ett samhälle som rör sig allt snabbare. Försöker gå runt och möta människor för att reda ut saker i kvalitetssäkrade processer, men ingen är på plats. Alla är upptagna i möten, har flexat eller vabbar. Måste maila eller chatta för att få svar.

Jag vill till en annan tid. Till en annan plats. Och jag ska ta mig dit. Det har varit på gång i många år, men nu är det glasklart. Ikväll tar tåget mig hem. Hem till en famn. Till en människa med varm hud som liksom glöder av energi när den möter min. Det är hemma. Ett litet fragment som är fantastiskt.

Utanför det framrusande tåget är det mörkt. Solen gick ned för två och en halv timme sedan. Det är december. Kallt, mörkt och kargt. Jag är trött. Ska till en av de platser jag borde kalla hem och packa om väskor. Hålla huvudet kallt och fundera på vad jag måste ta med mig på de kommande dagarnas turné.

På väg.

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Leave a Reply