Finns jag?

Jag står och borstar tänderna. Ser mig i spegeln. Något skakar till. Plötsligt känns allt väldigt konstigt. Känner inte igen rummet jag är i. Känner inte igen ögonen jag ser in i. Var är jag? Vem är jag? Varför är jag här? Misstänker att kroppen är lite för full av stresshormoner. Det har varit en sådan vecka. Långa dagar, för många uppgifter, för lite sömn.

Såna har jag haft många i mitt liv. Men, jag har aldrig haft en sån här lång period av turbulens och brist på fast mark under fötterna. De sista två åren har varit galna. En väldigt djup trötthet gör sig påmind. Ikväll som något snurrigt. De senaste dagarna har hjärtat rusat lite igen. Men det som hände där i badrummet var något annat. Som om jag såg på mig själv utifrån och undrade vem det var som stod där i ett badrum som inte ens är mitt.

Ska sova nu. Mitt barn ligger i rummet bredvid. Hunden ligger på golvet vid min säng, i sin bädd. Men vem som ligger i sängen som jag borde kalla min är jag osäker på. I ett hem som inte känns som hemma. Något eller någon kom ikapp. Men, det var nog inte jag som gjorde det.

Finns jag? Och om jag gör det, vem fan är jag?

November får gärna ta slut nu. Det kompakta mörkret och det höga tempot tar för mycket energi. Som ett svart hål. Imorgon? En ny fjorton timmar lång arbetsdag.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

Leave a Reply