om fredrik

Jag vill egentligen bara leva. Två människor kallar mig pappa. Vi kan kalla dem Ella och Hanna. En snäll golden retriever, Vilda, har också blivit en del av mitt liv. En ängel på fyra ben. Jag älskar Någon också. Någon heter Sara.

Jag är högkänslig, HSP, vilket på många sätt definierar mitt liv. Intuitionen är min bästa grej, magen och hjärtat är mina bästa beslutsfattarorgan och jag har svårt att stänga ute människors känslor och typ…. alla intryck. Jag blir helt enkelt överväldigad varje dag. När det är som allra bäst är det magiskt, som i en tysk bokskog eller på en lång sandstrand med havet som bästa vän. När det är som allra sämst blir jag överkörd av aggressiva och stressade människor en regnig dag i Sverige nånstans.

Det här är inget jag kan välja bort. Jag föddes med den här egenskapen och försöker lära mig att använda den till min fördel. Det har jag försökt hela livet. Ibland känns det som att jag lever två liv, dubbelt så fort och hälften så långt. Tempot är fortfarande alldeles för högt för mitt eget bästa. Livet i hundraåttio. Vilopuls runt 70. Men jag har börjat lära mig hur jag ska leva för att inte korta tiden jag fått allt för mycket. Så jag springer allt mer och allt längre. Har gått ned väldigt mycket i vikt och är i mitt livs form. Förutom några små ät- och sömnstörningar.

Bor i hyresrätt på en tillbyggd vind i en obetydlig liten stad ganska långt norrut på jordklotet. Där sover jag, hänger med mitt lilla barn, spelar piano, gitarr och bas. Gör egen musik ibland, spelar aldrig live och väntar förgäves på att slå igenom. Äter inte något (eller delar av något) som haft en mamma, ett blodomlopp eller ett muskelfäste.

En gång för länge sedan utbildade jag mig till grafiker. Senare klev jag in på universitetet och blev kulturvetare med kommunikationsvetenskaplig inriktning. Självlärd fotograf. Budskap i text, bild och form började jag med. Sen blev jag nån slags strateg. Vill vara med och rädda världen. Lär mig saker. Möter människor som delar med sig av sin erfarenhet.

Jag försörjer mig som just nu som senior PR-konsult och är anställd av Four PR. Jobbar med rådgivning kring PR och kommunikation samt idé- och affärsutveckling. Vill jobba för hållbar utveckling utan att skada mig själv eller andra på vägen. Att få människor att mötas på riktigt är min grej. Hjälpa människor att lyssna på varandra. Det är det enda sättet att förstå och respektera. Det är vad jag vill göra.

Jag har inte tid att vänta längre på rättvisa och hållbar utveckling. Jag orkar inte längre vara en del av sammanhang där aggressivitet, stress, kamp och konkurrens definierar relationerna mellan människor. Istället letar jag efter människor som vill dela sina liv med andra i tillit, tro, kärlek, respekt och lugn. Utan att skada sig själva eller andra.

Båda mina barn har diabetes (typ 1), vilket påverkar mitt liv ganska mycket. Och nån gång i livet ska jag bo i Berlin eller Malmö. Egentligen vill jag bo någon helt annanstans, där det är varmare hela året, men det verkar inte bli så för mig. Jag vill vara en av de där människorna som bor vid ett hav. Där hör jag hemma.

Bor: Örebro
Ålder:
 Nästa gång jag bryr mig blir jag femtio
Äter: Vegetariskt
Dricker: Kranvatten, Cola Zero, kaffe, bubbel och vitt vin ibland
Pratar, läser och förstår: Svenska, engelska, tyska och lite spanska
Reser: På marken, till havet eller i lövskogar
Ser på: Livemusik och SVT Play
Hejar på: Alla snälla
Röstar på: De som tar rättvisa och hållbar utveckling på allvar
Lyssnar på: Musik, poddar, talad radio och ljudböcker
Tror på: Den goda sidan
Defekter: Medicinerar mot luftrörskänslighet, hypothyreos och känsliga slemhinnor i näsa och hals och dör om jag får i mig kiwi
Film: Är bäst när den kommer från Italien, Spanien eller Frankrike
Bok: För lite, men återkommer gärna till Rumi, Emil Jensen, Owe Wikström, John Ajvide Lindqvist, Arto Paasilinna, Fredrik Backman och Anna Gavalda
Prenumererar på: Syre, New York Times och Feministiskt Perspektiv

Mitt CO2e (enligt Världsnaturfondens Klimatsmartkalkylator) är 6,54 ton. Det motsvarar alltså koldioxidutsläppen jag genererar genom mitt liv på ett år. Genomsnittet för svenskar är 11 ton. Det innebär att jag inte bara förbrukar jordens resurser och skickar upp kol i atmosfären för mig själv, utan också för flera andra medmänniskor. Eftersom jag inte tycker att jag är en särskilt resurskrävande person tycker jag att alla som har det sämre än jag ska få det som jag. Och vore jag lite mer avundsjuk skulle jag kunna tycka att alla som har det bättre än jag också skulle ha det som jag.

Om den världen blir verklighet, att alla har det som jag, behöver mänskligheten 2,9 jordklot. Men, vi har ju bara ett. Mitt liv är alltså egoistiskt och ohållbart. Det försöker jag att ändra på.

Leave a Reply