om fredrik

Jag vill egentligen bara leva. Två människor kallar mig pappa. Vi kan kalla dem Ella och Hanna. En snäll golden retriever, Vilda, har också blivit en del av mitt liv. En ängel på fyra ben. Jag älskar Någon. Någon heter Sara.

Jag försörjer mig som senior PR-konsult och är anställd av Four PR. Jobbar med rådgivning kring PR och kommunikation samt idé- och affärsutveckling. Allt oftare för att stötta hållbar utveckling. Med och åt några av de skönaste uppdragsgivarna som finns. Dessutom skriver och fotograferar jag ofta och gärna. Vill jobba för hållbar utveckling utan att skada mig själv eller andra på vägen. Att få människor att mötas på riktigt är min grej. Det är vad jag vill göra. Det bidrar till kunskap, respekt och förståelse.

Yrkesmässigt är jag utbildad grafiker som sedan blivit kulturvetare med kommunikationsvetenskaplig inriktning. Självlärd fotograf. Budskap i text, bild och form började jag med. Sen blev jag nån slags strateg. Vill vara med och rädda världen. Lär mig saker. Möter människor som delar med sig av sin erfarenhet.

Har ett stort samhällsintresse vilket bland annat yttrar sig i att jag har ett politiskt förtroendeuppdrag för Miljöpartiet i Örebro. Sitter som ersättare i kulturnämnden.

Bor i hyresrätter, spelar piano, gitarr och bas. Sedan några år också på en femtio år gammal kontrabas. Gör egen musik ibland, spelar aldrig live och väntar förgäves på att slå igenom. Äter inte något (eller delar av något) som haft en mamma eller ett muskelfäste. Kör fortfarande alldeles för fort för mitt eget bästa. Livet i hundraåttio. Vilopuls runt 70. Men jag har börjat lära mig hur jag ska leva för att inte korta tiden jag fått för mycket. Så jag springer allt mer och allt längre. Har gått ned väldigt mycket i vikt och är i mitt livs form. Förutom några små störningar.

Båda mina barn har diabetes, vilket påverkar mitt liv ganska mycket. Och nån gång i livet ska jag bo i Berlin eller Malmö. Egentligen vill jag bo någon helt annanstans, där det är varmare hela året, men det verkar inte bli så för mig. Jag är högkänslig, HSP, vilket på många sätt definierar mitt liv. Intuitionen är min bästa grej, magen och hjärtat är mina bästa beslutsfattarorgan och jag har svårt att stänga ute människors känslor och typ…. alla intryck. Ibland känns det som att jag lever två liv, dubbelt så fort och hälften så långt.

Bor: På två olika adresser i Örebro
Ålder:
 Nästa gång jag bryr mig blir det femtio
Äter: Vegetariskt
Dricker: Kranvatten, Cola Zero, kaffe, bubbel och vitt vin ibland
Pratar, läser och förstår: Svenska, engelska, tyska och lite spanska
Reser: I Mälardalen, Närke och Sverige, till Tyskland eller Gotland och Skåne
Ser på: Livemusik och SVT Play
Hejar på: Alla snälla
Röstar på: De som tar människan och hållbar utveckling på allvar, kloka människor i Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ
Lyssnar på: Musik, poddar, talad radio och ljudböcker
Tror på: Den goda sidan
Defekter: Medicinerar mot luftrörskänslighet, hypothyreos och känsliga slemhinnor i näsa och hals och dör om jag får i mig kiwi
Film: Är bäst när den kommer från Italien, Spanien eller Frankrike
Bok: Vad som helst av John Ajvide Lindqvist, Arto Paasilinna, Fredrik Backman och Anna Gavalda
Prenumererar på: Fokus, Syre, New York Times och Feministiskt Perspektiv
Andra kanaler: Ja: Facebook, twitter och Instagram

Om du inte redan vet hur du når mig, skriv mitt förnamn följt av ett @ och sedan welander.org. Den kombinationen leder dig till mig via e-post, MSN eller iChat.

Mitt ekologiska fotavtryck (enligt Världsnaturfondens Klimatsmartkalkylator) är 4,8 biologiska hektar. Det motsvarar alltså den yta av biologiska resurser min förbrukning tar i anspråk. Genomsnittet för svenskar är 6.4 hektar. På jorden finns det idag inte mer än 1.8 biologiska hektar för varje människas förbrukning i genomsnitt. Det innebär att jag inte bara förbrukar jordens resurser för mig själv, utan också för flera andra medmänniskor. Eftersom jag inte tycker att jag är en särskilt resurskrävande person tycker jag att alla som har det sämre än jag ska få det som jag. Och vore jag lite mer avundsjuk skulle jag kunna tycka att alla som har det bättre än jag också skulle ha det som jag.

Om den världen blir verklighet, att alla har det som jag, behöver mänskligheten 2,67 jordklot. Men, vi har ju bara ett.

Leave a Reply